Sjöholms gård – från intensiv tjuruppfödning till gräsbetande kvigor
Bland all mänsklig aktivitet på planeten är jordbruket en av de främsta drivkrafterna bakom personers och samhällens negativa påverkan på miljön och naturen. Vad vi äter och hur det produceras bidrar till att de planetära gränserna för såväl klimat, markanvändning, kretslopp av näringsämnen och förvaltning av biologisk mångfald överskrids1. Uppfödningen av djur för i huvudsak kött, mjölk och ägg står för en stor andel av jordbrukets totala miljöpåverkan2; att man i den rika delen av världen, inklusive de Nordiska länderna, måste förändra sin kost och äta mindre kött om hållbarhetsmålen ska nås råder det stor konsensus om1,3. Runt om i världen är djur dock en självklar del i jordbruket och kan bidra med en rad positiva saker. För en småbrukare i Afrika söder om Sahara kan ägandet av en get eller en ko innebära skillnaden mellan extrem fattigdom och svält och att klara mat för dagen. I Sverige kan djur – särskilt kor och får som betar – vara en viktig pusselbit i kretsloppet på gården, skapa förutsättningar för artrikedom i jordbrukslandskapet och även ge möjlighet för att diversifiera inkomsterna i ett lantbruksföretag. För att djuren ska bli en positiv kraft ur miljö- och hållbarhetssynpunkt krävs det dock att produktionen sker på vissa sätt; djur som äter det vi människor kan äta direkt blir konsumenter av energi och protein istället för producenter, kor som står inne och aldrig betar bidrar inte till biologisk mångfald kopplad till betesmarker. På såväl global som svensk nivå krävs stora förändringar i hur livsmedelsproducerande djur föds upp. Det är en stor och komplex utmaning och det är på den enskilda gården, hos den enskilda bonden, som förändringen i slutändan måste ske. Några som bestämde sig för att ta sig an utmaningen och ställa om sin köttproduktion för att bli mer hållbar är Håkan och Per som driver Sjöholms gård utanför Katrineholm i Sverige.
Sjöholms gård före och efter skiftet
Sjöholms gård är ett kluster av arrenderade gårdar som drivs som ett lantbruksföretag av Håkan Persson. Totalt brukar gården nära 500 hektar åkermark och förvaltar 200 hektar naturbeten och producerar i huvudsak spannmål och nötkött. År 2017 bedrevs gården konventionellt och levererade omkring 100 ton havre, 140 ton rågvete, 1275 ton vete, 200 ton raps, 90 ton korn och 200 ton nötkött (räknat som benfritt kött). Köttproduktionen var intensiv; 1200 ungtjurar köptes in varje år och föddes upp inomhus i huvudsak på inköpt kraftfoder. Djuren flyttades mellan tre olika stallar på olika delar av Sjöholms gård och slaktades relativt tidigt, vid ungefär 17 månaders ålder. Utöver tjurarna hade gården en mindre besättning kvigor som betade naturbetesmarkerna. Vid den här tidpunkten hade gården ett tiotal anställda utöver Håkan och hans pappa Claes och vid sidan om jordbruket bedrivs – även idag – en omfattande maskinstation inom företaget.
År 2018 började Per Fredriksson jobba på gården och tillsammans påbörjade de omläggningen av produktionen. Visionen är att skapa en mer ekonomiskt bärkraftig och miljömässigt hållbar produktion där man samarbetar mer med sina köpare och i första hand nyttjar de resurser som finns på gården. På hösten 2019 såldes de sista tjurarna och besättningen består idag av 350 kvigor och en liten dikobesättning som föds upp på bete och egenproducerat grovfoder. Gården är i karens för att bli KRAV-certifierad och nötköttet är certifierat med Svensk Sigill Naturbeteskött. Produktionen har minskat; år 2020 uppskattar man att gården kommer leverera omkring 165 ton korn, 780 ton vete, 200 ton havre, 180 ton råg och 40 ton nötkött. Det mesta av köttet säljs fortfarande till ett av de stora slakterierna, men köttet från en handfull djur har sålts som köttlådor och man har även tagit fram en egen korv. Antalet anställda har minskat till omkring hälften.
För att studera hur en så omfattande omläggning på en gård påverkar den miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarheten deltar Sjöholms gård i det EU-finansierade forskningsprojektet UNISECO. Projektet pågår mellan åren 2018 och 2021 i 15 medlemsländer. I varje land bedrivs en fallstudie kring hur ökad användning av agro-ekologiska metoder kan förbättra hållbarheten i EUs jordbruk. Agro-ekologi beskrivs som både en vetenskap, en social rörelse och en produktionsform4 och har lyfts fram i både vetenskapliga artiklar och rapporter från bland annat FN:s livsmedelsorganisation (FAO) som en väg till ett hållbart matsystem (se exempelvis 5–9). Diversifiering och ökad integration av djur och grödor är grundstenar inom agro-ekologi10 och utgör även fokus för den svenska fallstudien inom UNISECO som leds av Elin Röös på Sveriges Lantbruksuniversitet. I den svenska fallstudien undersöker Elin och jag – Kajsa Resare Sahlin – hur svenska mjölk- och köttbönder kan diversifiera sina produktioner för att inkludera fler grödor för direkt humankonsumtion, hur det påverkar hållbarheten och vad som krävs i olika led i livsmedelskedjan för att omställning på gårdsnivå ska vara möjlig.
Hållbarheten på gården har förbättrats
I vart och ett av de 15 medlemsländerna som är med i UNISECO deltar omkring tio gårdar, det vill säga nära 150 gårdar runt om i Europa. På alla gårdar – inklusive Sjöholms gård – har man utvärderat den miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarheten på gårdsnivå med hjälp av tre verktyg: SMART, Cool Farm Tool och COMPAS11. SMART bygger på FAO:s definition och principer för hållbart jordbruk12,13 och genom över 300 indikatorer utvärderar verktyget hur gården ligger till på en skala från 0-100 procent på 21 centrala hållbarhetsområden. Cool Farm Tool är ett förenklat sätt att räkna på klimatpåverkan på produktnivå och COMPAS11 i sin tur utvärderar några aspekter av ekonomisk hållbarhet.
På Sjöholms gård har vi jämfört data för år 2017 innan omläggningen med data och prognoser för 2020 och funnit att hållbarheten – såväl miljömässig som ekonomisk och social – på gården har förbättrats avsevärt. Resultaten från SMART visar till exempel att produktionens påverkan på den biologiska mångfalden förbättrats med 23 procentenheter, mycket tack vare att gården slutat använda en rad kemiska bekämpningsmedel som klassificerats som toxiska för människor eller djur. Detta har också bidragit till att minska produktionens negativa påverkan på vattenkvaliteten och tillsammans med minskad tillförsel av lättillgängligt kväve från handelsgödsel och ökad användning av fånggrödor i växtodlingen har även jordkvaliteten förbättrats med över tio procentenheter. Ytterligare ett resultat från SMART där det går att se en tydlig förbättring gäller djurvälfärden. Den intensiva tjuruppfödningen levde inte upp till de hållbarhetskrav för bland annat stallar och trängsel som SMART satt upp och produktionssättet resulterade i stress för djuren, hög användning av antibiotika och eftersom djuren hölls inne kunde de inte utöva basala, naturliga beteenden för idisslare (att beta). I det nya systemet där kvigorna hålls i mindre besättningar på lösdrift och får gå ute halva året är förutsättningarna för en hög djurvälfärd mycket bättre och i intervjuer har även de anställda på gården berättat att levnadssituationen för djuren förbättrats avsevärt (ännu opublicerad data). SMART-resultaten visar också att arbetsmiljön på gården förbättrats, något som bekräftas av de anställda som beskrivit att tempot i det ”gamla” produktionssystemet ständigt var för högt för att de skulle hinna med och att riskerna med arbetet – framförallt i kontakten med djuren – minskat betydligt.
Bland de 21 centrala hållbarhetsområden som utvärderas av SMART har skiftet på Sjöholms gård lett till en förbättring på 19 områden och till ett oförändrat resultat på ytterligare ett område. Omläggningen har haft negativ påverkan på produktionens bidrag till den lokala ekonomin, främst eftersom antalet anställda minskat och gårdens inköp från lokala aktörer minskat. Till det senare hör också att den svenska jordbruksmarknaden präglas av ett fåtal, stora aktörer som ofta är ensam leverantör i ett område och att det är ont om lokala företag för lantbrukaren att samarbeta med.
Gällande klimatpåverkan så är och förblir nötkött ett ”klimat-dyrt” livsmedel i jämförelse med både andra köttslag och framförallt vegetabiliska proteiner14, men det är inte utsläppsnivåerna per enskilt kilo kött som spelar störst roll för köttproduktionens klimatpåverkan utan det totala antalet djur på svensk15 och global nivå16. För att rymma jordbruket inom de planetära gränserna finns utrymme för livsmedelsproducerande djur, men de är betydligt färre till antalet jämfört med idag och det är av största vikt att dessa djur i så fall hålls så att de positiva aspekterna av djur i jordbruket realiseras. Omläggningen på Sjöholms gård ligger precis i linje med detta; minskningen från 1200 till 350 nötkreatur har minskat de totala utsläppen från köttproduktionen med 70 procent. För att ekvationen ska gå ihop gällande de svenska och globala hållbarhetsutmaningarna krävs givetvis att konsumenterna minskar sin köttkonsumtion i samma utsträckning och att tillräckligt med vegetabiliska livsmedel produceras som kan kompensera för näringsbortfallet från minskad köttkonsumtion. På Sjöholms gård har man tagit de första stegen mot att bädda för detta genom sin försäljning av köttlådor som gett möjlighet till ökad kommunikation med konsumenterna. Genom detta hoppas Håkan och Per kunna puffa dem mot att äta mindre mängder kött och att det köttet de faktiskt äter ska komma från deras gård som aktivt styrt sin produktion mot förbättrad hållbarhet.
Hur lönsamheten på lång sikt kommer påverkas av omställningen återstår att se; 2020 års räkenskapsårs är just avslutat och gården befinner sig fortfarande i karens, vilket påverkat hur de kunnat sälja sina grödor. Men utifrån data för 2020 kan man se att omsättningen halverats, men så har även kostnaderna20. Lägre kostnader snarare än ökade intäkter är en av förklaringarna till att ekologiska lantbruk i Sverige ofta är mer lönsamma än konventionella17 och lantbrukarna på Sjöholms gård har beskrivit att ett av skälen till att de valde att lägga om produktionen var att kostnaderna ständigt ökade i förhållande till priserna på spannmål och kött, något som vanligtvis beskrivs som ’the squeeze on agriculture’ och är ett vanligt förekommande problem för lönsamheten för primärproducenter bland annat i Europa5. Trots lägre omsättning har marginalerna för både kött och spannmål förbättrats på Sjöholm, men man har ännu en bit kvar för att få gården ekonomiskt hållbar20.
I Sverige har vi utöver SMART, Cool Farm Tool och COMPAS även räknat på nyckeltal för i vilken grad gårdarna bidrar till att föda en växande global befolkning (se 18,21 för en beskrivning av ett sätt att räkna på nyckeltalen som legat till grund för ansatsen i UNISECO). Trots den minskade avkastningen på Sjöholms gård visar beräkningar av hur mycket energi man levererar att gården kan föda något fler personer per hektar med det ”nya” systemet jämfört med det gamla. Den främsta förklaringen är att tjurarna i det ”gamla” systemet föddes upp på kraftfoder som producerats på åkermark vilket ökade produktionens totala markanvändning medan kvigorna i det ”nya” systemet föds upp på naturbetesmarker[1] som i huvudsak lämpar sig för bete. Det här är ett tydligt exempel på hur agro-ekologiska metoder utifrån gårdens lokala förutsättningar kan bidra till att föda en växande global befolkning och samtidigt förbättra hållbarheten (givet att den totala konsumtionen av animaliska livsmedel minskar). Det ”nya” systemet levererar dock mindre protein vilket visar på att en ökad och mer diversifierad produktion på Sjöholms gård, framförallt av proteingrödor men också grönsaker och/eller frukt, skulle krävas för att ytterligare bidra till livsmedelsförsörjningen per hektar åkermark.
Barriärer för ökad diversifiering och integrering av djur och grödor i svenskt lantbruk
Att ha ”fler ben att stå på” på sin gård och kunna få inkomster från en rad olika djur och grödor är ett sätt att öka resiliensen och få en tryggare ekonomisk situation på en marknad där lantbrukaren allt som oftast är pristagare. Men att gå från att vara enbart köttproducent till producent av spannmål, baljväxter, grönsaker, frukt och animalier ställer höga krav på den enskilde bonden och kräver också förändring i flera led i livsmedelskedjan. Inom UNISECO:s svenska fallstudie finns en lokal aktörsplattform där representanter från vitt skilda delar av livsmedelskedjan finns med. Under projektets gång har de deltagit i diskussioner, workshops och övningar där alla fått ge sin syn vad som krävs för en ökad diversifiering av svenska mjölk- och köttgårdar och hur omställningen till en kost som kan rymmas inom de planetära gränserna1,3 inte ska bli synonymt med en förflyttning bort från svenskproducerad mat. De barriärer som framkommit[2] kan något förenklat sammanfattas som två aforismer:
Jag kan odla, men vem ska köpa?
Det tycks finnas – inte bara bland de lantbrukare som deltar i UNISECO –en öppenhet för att odla en rad nya och nygamla grödor på sin gård, allt från kulturspannmål med särskilda smakegenskaper till baljväxter och grönsaker. Men det kräver givetvis att man kan hitta avsättning för det man odlat fram, men trots att efterfrågan på svenskproducerade, växtbaserade livsmedel ökar bland svenska konsumenter[3] så har lantbrukare svårt att hitta köpare.
Noter
[1] Eftersom naturbetesmark inte är lämplig för odling av grödor utan endast bete räknas den marken inte med i den totala arealen för beräkningar av antal personer som kan födas per hektar åkermark.
[2] I skrivande stund (sommar 2020) är resultaten kring barriärer för den svenska fallstudien inrapporterade till UNISECO som arbetar på att sammanställa och publicera materialet. Längre fram under år 2020 och 2021 kommer rapporterna finnas tillgängliga på projektets hemsida.
[3] Se exempelvis rapporten från Macklean ”Marknadsanalys och potential för växtbaserade proteiner” som finns länkad via LRF:s hemsida eller en artikel om Barclays prognos för den globala marknaden för köttsubstitut.
Som nämndes ovan är den svenska livsmedelsbranschen koncentrerad till ett fåtal stora aktörer; tre företag innehar över 90 procent av marknadsandelarna av dagligvaruhandeln, ytterligare tre företag dominerar grossist-marknaden och Lantmännen är ensamma marknadsdominerande på både köpar- och säljarsidan på jordbruksmarknaden19. Många gånger är de krav på kvalitet och mängder som ställs av köparen orimliga för en ensam lantbrukare att leva upp till, även om man som Sjöholms gård har stora arealer. Därtill krävs det ofta att lantbrukaren kan tillhandahålla en torkad, rensad och förpackad produkt för att mindre köpare ska vara intresserade – något som ofta innebär enorma investeringar för bonden. I dagsläget är aktörer i livsmedelskedjan inte med och delar de risker och kostnader som det innebär för en lantbrukare att diversifiera sin produktion och börja odla nya grödor; detta trots att lönsamheten för många lantbrukare redan är ansträngd. Därtill saknas infrastruktur i Sverige för att hantera baljväxter så att de kan säljas till humankonsumtion och resultatet blir att barriärerna för att komplettera sin mjölk- och köttproduktion med fler grödor ofta blir övermäktiga för den enskilda producenten. Under diskussioner inom UNISECO har ökat samarbete såväl mellan lantbrukare och mellan lantbrukskooperativ och aktörer högre upp i livsmedelskedjan lyfts fram som viktiga aspekter för att lantbrukaren i högre grad ska kunna sätta priser utifrån sina faktiska produktionskostnader och även förbättra säljar-köpar-relationen så att bonden inte får sälja ”lite på nåder”.
Vi har haft djur i sju generationer, var ska jag ens börja?
I Sverige finns starka traditioner kopplade till mjölk- och köttproduktionen. Man är mjölkbonde eller köttproducent och korna ses oftast som ryggraden i svenskt jordbruk. Mot bakgrund av detta kan det upplevas som hotande eller pressande att svenskarnas konsumtion av kött och mjölk behöver minska och jordbruket diversifieras. Vem är jag om jag producerar allt från vete och gråärt till ägg, kött eller äpplen? Alltför få exempel på lantbrukare som lyckas diversifiera sina produktioner syns och hörs idag i debatten om svenskt lantbruk och inom UNISECO har flertalet lantbrukare vittnat om att ambitioner att göra annorlunda och tänka nytt möts av skepsis, förakt och misstro från både grannar, ens lokala lantbrukarorganisationer och ibland till och med familj. Det är förstås ett högst ofördelaktigt socialt läge att vara i för att våga prova på, testa och misslyckas och slå in på en ny bana. Många som vill ha en mer diversifierad gård känner sig därför ensamma och saknar personer och andra lantbruksföretag att både samarbeta och utbyta kunskap med. För att råda bot på detta behövs dels nya nätverk och plattformar där de som vill ligga i framkant för hållbart svenskt lantbruk kan mötas och dels att kunskapen som krävs för att odla baljväxter, grönsaker och frukt görs tillgänglig för mjölk- och köttproducenter. Det går givetvis hand i hand med ökat ekonomiskt stöd för investeringar i exempelvis nya maskiner och även med mer riskdelning genom livsmedelskedjan som nämndes ovan.
Referenser
1. Willett, W. et al. Food in the Anthropocene: the EAT–Lancet Commission on healthy diets from sustainable food systems. Lancet 6736, 3–49 (2019).
2. Gerber, P. J. et al. Tackling climate change through livestock – A global assessment of emissions and mitigation opportunities. (2013).
3. Moberg, E., Karlsson Potter, H., Wood, A., Hansson, P.-A. & Röös, E. Benchmarking the Swedish Diet Relative to Global and National Environmental Targets—Identification of Indicator Limitations and Data Gaps. Sustainability 12, 1407 (2020).
4. Wezel, A. et al. Agroecology as a science, a movement and a practice. A review. Agron. Sustain. Dev 29, (2009).
5. van der Ploeg, J. D. et al. The economic potential of agroecology: Empirical evidence from Europe. J. Rural Stud. (2019). doi:10.1016/j.jrurstud.2019.09.003
6. HLPE. Agroecological and other innovative approaches – A report by The High Level Panel of Experts on Food Security and Nutrition. (2019).
7. iPES-Food. From Uniformity to Diversity – A paradigm shift from industrial agriculture to diversified agroecological systems. International Panel of Experts on Sustainable Food systems. (2016).
8. Pereira, L., Wynberg, R. & Reis, Y. Agroecology: The Future of Sustainable Farming? 60, 4–4 (2018).
9. Altieri, M. A. & Rosset, P. Agroecology and the conversion of large-scale conventional systems to sustainable management. Int. J. Environ. Stud. 50, 165–185 (1996).
10. FAO. THE 10 ELEMENTS OF AGROECOLOGY GUIDING THE TRANSITION TO SUSTAINABLE FOOD AND AGRICULTURAL SYSTEMS.
11. Landert, J. et al. Deliverable Report D3.1 Report on Environmental, Economic and Social Performance of Current AEFS, and Comparison to Conventional Baseline. (UNIABDN, 2019).
12. FAO. SAFA Indicators. (2013).
13. Schader, C. et al. Using the Sustainability Monitoring and Assessment Routine (SMART) for the systematic analysis of trade-offs and synergies between sustainability dimensions and themes at farm level. Sustain. 8, (2016).
14. Poore, J. & Nemecek, T. Reducing food’s environmental impacts through producers and consumers. Science (80-. ). 360, 987–992 (2018).
15. Röös, E., Patel, M., Spångberg, J., Carlsson, G. & Rydhmer, L. Limiting livestock production to pasture and by-products in a search for sustainable diets. Food Policy 58, 1–13 (2016).
16. Röös, E. et al. Greedy or needy? Land use and climate impacts of food in 2050 under different livestock futures. Glob. Environ. Chang. 47, 1–12 (2017).
17. Einarsson, P. Ekostödets betydelse för ekolantbrukets konkurrenskraft. (2019).
18. Röös, E. The sustainable farm-does it exist? (2017).
19. Konkurrensverket. Konkurrensverkets rapport 2018:1. Konkurrensen i Sverige 2018. Kapitel 28 – Livsmedelshandel. (2018).
20. Resare Sahlin, K., Carolus, J., von Greyerz, K., Ekqvist, I. & Röös, E. (Working paper) Delivering ‘less but better’ meat in practice – a case study of a farm in agroecological transition. For details, contact kajsa.resare.sahlin@su.se
21. Röös, Elin, et al. “Moving beyond organic–A food system approach to assessing sustainable and resilient farming.” Global Food Security 28 (2021): 100487.