De torkade baljväxterna rensas och packas på gården och säljs direkt till konsument samt till olika butiker och restauranger runt om i landet eller till Nordisk Råvara. De odlar även Quinoa som säljs via Nordisk Råvara. Per skulle också kunna sälja sin tröskade skörd till kooperativet Kalmar Ölands trädgårdsprodukter, men att själv rensa och packa små kvantiteter av många sorter är ett sätt att öka gårdens lönsamhet.

Gården började provodla bönor 2009 och började samtidigt ställa om en del av marken till ekologisk produktion. Efter det har verksamheten vuxit lite i taget. År 2010 börjar man odla morötter och så småningom även lök, potatis, rödbetor och sockerbetor. Nu odlar de så mycket baljväxter som det går utan att riskera växtföljdssjukdomar det vill säga vart sjätte eller sjunde år i växtföljden eller ca 15 % av arealen. Bönor, kikärter och sojabönor passar bäst på de lättare jordarna medan linser och ärter funkar bra på lerjordarna.

Grönsakerna står för den största delen av intäkterna men också en stor del av arbetet. Brodern Niklas, som jobbar heltid på gården, har en person anställd året runt och ett flertal tillfälligt anställda för ogräsrensning 1,5-2 månader under säsongen. Målet för Per är att baljväxtodlingen ska omsätta ca 15-30 000 kr per hektar i själva odlingen och ungefär lika mycket i rensning och packning. Det är betydligt mindre än grönsakerna som ligger på 50-150 000 kr per hektar men mer än spannmålen och rapsen och totalt sett står försäljningen av baljväxterna för ungefär en femtedel av omsättningen och odlas på ca 15 % av arealen.

Per och Niklas är uppvuxna med odlingar av bruna bönor som odlades av deras far mellan 1985-1995. I samband med EU-inträdet föll priset på bruna bönor, delvis för att Ölänningarna lyckades förhandla sig till ett miljöstöd som gav dem en konkurrensfördel gentemot andra regioner. Detta var enligt Per en av anledningarna till att stora delar av odlingarna i Skåne slogs ut. Så småningom minskade även efterfrågan och odlingen av de traditionella bruna bönorna på Öland. Den äldre generation för vilka de bruna bönorna var en del av vardagsmaten fanns inte längre kvar och den nya vegetariska vågen hade ännu inte tagit fart på allvar. När Per började odla bönor var intresset från Kalmar Ölands trädgårdsprodukter fortfarande svalt. Det är först de senaste tre till fem åren som efterfrågan ökat.  

Trädgårdsbönor till mogen skörd går i princip bara att odla i Skåne, på Öland och Gotland och vissa delar av sydöstra Sverige. De kräver en lång, frostfri säsong, gärna torra höstar och varma, lätta jordar. Säsongen 2020 är Per, så vitt han vet, den enda som odlar bönor i större skala. Detta trots att han jobbar som rådgivare på Hushållningssällskapet och har haft en hel del demonstrationsodlingar och studiebesök på den egna gården. En del andra odlare har också testat bönor genom åren men det är mycket som måste klaffa för att det ska funka. Även om säsongen är tillräckligt lång och odlingsförutsättningarna de rätta så är baljväxterna lite av en chansning. Det visade inte minst torkan 2018 då det var missväxt i de flesta baljväxter runt om i landet. För Pers del innebar det skördar på 500-1000 kg per hektar. Då hade de ändå möjlighet att vattna, dock inte så mycket som skulle behövts. Kapaciteten skulle ju räcka till grönsakerna också. Ett bra år ger baljväxterna 1500-2500 kg, beroende på sort och genomsnittet ligger kring 1500 kg.

Att odlingstraditionen bröts i mitten på 90-talet kan vara en förklaring till att odlingen inte kommit igång i Skåne. En annan förklaring är troligen att såväl odling som rensning och packning kräver specialmaskiner. För odlingen krävs utrustning för radsådda grödor som till exempel en radhacka, vilket finns på en del ekologiska gårdar men långt ifrån alla. Skörden är dock den största utmaningen, både vad gäller tröskning och rensning. På Öland har odlarna gått samman och köpt in specialtröskor men en sådan investering kräver att man odlar på ett par hundra hektar. Per använder en vanlig tröska vilket innebär att det blir en del spill och skadade bönor. Han har dessutom investerat nära en miljon i utrustning för rensning, packning och ytterligare flera hundratusen i nya lokaler. Det finns visserligen en del befintliga anläggningar för rensning av utsäde som också klarar att rensa bönor men det faktum att man ofta betar utsädet i samma lokaler innebär att man inte får rensa livsmedel. Eftersom Per dessutom odlar relativt små mängder av flera sorter passar det inte i en större anläggning. Tack vare investeringarna på den egna gården rensar han nu också åt några av de andra odlarna inom Nordisk Råvara.

Priset på Pers bönor ligger på 60-100 kr per kg om man köper en låda med 10 kg och något högre i en kilos förpackning. Det är dyrt i förhållande till importerade bönor i dagligvaruhandeln. För att själva odlingen ska gå runt behöver Per få in ungefär 15 kr per kilo tröskade bönor, ovanpå det tillkommer kostnader för torkning, rensning, packning, lager och transport. Det är med andra ord omöjligt att konkurrera med världsmarknadspriserna som har legat kring 10 kr/kg för rensad vara. Genom att skala upp odlingen och rationalisera hela kedjan skulle priset kanske kunna minska till hälften, tror Per.

I jordbruksverkets statistikdatabas går det bara att hitta statistik över den odlade arealen bruna bönor som de senaste åren har legat mellan 650 och 750 hektar. Det är betydligt mer än bottenåret 2014 då det odlades drygt 450 hektar men mindre än toppen strax efter EU-inträdet på knappt 950 hektar. Den totala odlingen av trädgårdsbönor ligger kring 800-900 hektar. De bruna bönorna dominerar alltså fortfarande. Pers uppskattning är att arealen trädgårdsbönor skulle kunna tredubblas, om man bara skulle ta hänsyn till läge och jordart.

Att utöka kapaciteten för rensning och packning ytterligare skulle vara ett stort steg för Per och är därför inte aktuellt att göra på gårdsnivå. Om det däremot hade funnits en aktör med ekonomisk och organisatorisk kapacitet som ville satsa på det så skulle det underlätta mycket för nya odlare. Om odlare kunde vara säkra på att någon tog emot skörden så hade ett av de största hindren försvunnit. Lantmännen hade till exempel kunnat göra stor skillnad om de velat, menar Per, men konstaterar samtidigt att de nyligen beslutat att inte längre ta emot konventionellt odlade åkerbönor, som odlas i betydligt större omfattning, inte bara i Skåne utan ända upp till Mälardalen. Det bedöms helt enkelt inte vara tillräckligt lönsamt.

Att hitta odlingsvärda sorter och rätt odlingstekniker är en annan utmaning för de som vill börja odla nya sorters baljväxter. Per har fått experimentera sig fram vilket kräver ett stort intresse och är inte möjligt för alla. Basal odlingskunskap saknas som exemplet med linser. Linser går att odla från Skåne och ända upp i Mellansverige men det konkurrerar dåligt med ogräs vilket innebär att man ofta samodlar linserna med havre. Här behövs det kunskap om vilka proportioner mellan de två grödorna som funkar bäst och vilken som är den bästa tekniken för att rensa och separera linserna från havren. Per menar att det också skulle behövas en utökad sortprovning samt någon som utforskar vad det finns för sortmaterial runt om i världen och vad som passar i Sverige. De grödor och sorter som Per odlar idag är lätta att få tag på inom EU och han tar även en del eget utsäde. I Kanada finns ett större sortmaterial men det är betydligt mer komplicerat att importera utsäde därifrån än från EU-länder.

Kanada har stora odlingar och mycket forskning på olika typer av baljväxter. De är en av världens största exportörer av linser och har ett statligt program för sortprovning och ett en helt annan syn på lantbruk och dess möjligheter. Här i Sverige har det funnits en del demonstrationsodling bland annat inom Nordisk råvara men det saknas en samlad strategi och kunskap. För att öka odlingen menar Per att det krävs politiska beslut om att satsa på sortprovningar och annan försöksverksamhet med de här lite udda grödorna.

Den största potentialen när det gäller att öka den inhemska produktionen av vegetabiliskt protein är egentligen att odla mer ärter och åkerböna. Det är något som redan görs i stora delar av landet. Lantbrukarna vet hur man gör och det finns ett större utbud av sorter, även om det finns behov av utveckling även här. De kan visserligen inte konkurrera med trädgårdsbönorna när det gäller utseende men livsmedelsindustrin skulle kunna öka sin användning betydligt och till exempel använda sig av ärter istället för kikärter i olika typer av halvfabrikat. I dagsläget är det dock betydligt enklare och billigare att använda sig av importerad råvara. För att köpa svenskt behöver man ofta vända sig till speciella leverantörer.

Historiskt sett har odlingen av baljväxter i Sverige varierat mycket beroende på olika politiska beslut. Det har till exempel handlat om särskilda arealstöd till de som odlar baljväxter eller som idag, förgröningsstödet som är en form av miljöstöd som gynnat baljväxtodlingen. Per är dock skeptisk till lantbruksstöden och att det är komplicerat är ju stödet till odlingen av bruna bönor på Öland i samband med EU-inträdet ett tydligt exempel på. Även andra typer av jordbruksstöd har baksidor, menar Per, även det investeringsstöd som han själv tagit del av i samband med inköpet av rensningsutrustningen. Kanske måste man ha någon form av stöd men Pers förhoppning är att efterfrågan ska öka och kanske kan Corona-pandemin göra att folk förstår betydelsen av det närproducerade?

Ett sista potentiellt hinder som Per lyfter fram är de aktuella motsättningarna mellan vegetabilier och animalier i debatten. Det blir mycket fokus på att hantera den frågan och det tycks finnas lite av en allmän motvilja mot baljväxter bland vissa lantbrukare på grund av detta. Bland de ekologiska odlarna är det annorlunda dels eftersom behovet av egenproducerat proteinfoder är större men också för att baljväxterna behövs som en närande gröda i växtföljden.

Växtföljd Grönsaksjord

1. Lök
2. Morot
3. Bönor/ärtor
4. Potatis
5. Gröngödsling
6. Gröngödsling

Växtföljd Tyngre jord

1. Sockerbetor/höstraps
2. Quinoa
3. Spannmål
4. Linser/ärtor
5. Vårspannmål
6. Gröngödsling
7. Gröngödsling